Min käraste har voltat med bilen, men det är okay, dock mörbultad. Jag tackar Gud för alla änglar han sände som såg till att det gick så bra som det gick.
Det var onsdags morgonen runt kvart över sex halvsju, han hade förssovit sig vaknade 10 över sex, åker typ halv kvart i, i vanliga fall.. Vaknar igen över att jag hör en nyckel i låset, tänker oj har han åkt halva vägen till jobbet och vändt (3 mil) då lär han glömt något viktigt hemma.
Frågar uppifrån sängen vad han glömt, men han säger med ostadig röst att jag ska komma ner. Han berättar att han tänkt gå till Gullbäcksfolket (närmast) Men då kommer en grannes anställda och plockar upp honom. Bilen kom med nosen nästan i ett krondike tippade sedan på rygg, Ragnar hade iallafall så pass mkt logik i huvudet att han satte knäna mot taket innan han lossade bältet.
Vilken tur det gick bra phu!! Vi åkte in senare på dagen till sjukan för dokumentationens skull i fall det skulle bli påföljningar. men det vart inte ens ngn röntgen, de va skönt de förstås.
Ragnar har fått hjälpreda på sitt jobb eftersom han är lite mör, de är schyst.. I dag ska jag ta mig ut en sväng i detta mörka väder så trist. sedan är det helg och vi ska såga upp ett berg m ved, tur i allafall att den inte skall klyvas också..
Hur kör ni där uppe i Norrland egentligen.. Det är allstå inte bara du som är ute o voltar på åkrarna?? ;) Vilken otrolig tur att det gick bra i alla fall. Ni får ta det lite lugnt i fortsättningen :)
SvaraRaderaPuss o kram!!