Och en vacker dag kryper vi ihop hos varandra ett lås knäpper till och vi kommer aldrig mera loss, dina förslita leder insnärjda i min gikt, mitt magsår intill ditt hjärtfel och min reumatism mot ditt ryggskott, aldrig skola vi skiljas, ack nej.
Och du tar mina bröst i dina händer, mina uttänjda platta bröst och berör m läpparna de skrynkliga vårtorna, och med starr i ögonen, i väntande på en vårdplats famlar du blint efter mig, känner dig för m händerna. Känn på du bara: Under alla de där rynkorna finns jag, den här förklädnaden tvingade livet på oss tillslut, du mitt smultron min svala, min blomma så fin.
Och mina knölar vilar i dina gropar, dina rynkor i mina fåror och intill dig i ditt lidande ber jag tyst om din död. Och ljus är vår kväll och vår morgon ♥ //Eeva Kilpi (Endast utvalda delar i dikten)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar