Ledsamhetens lov

Många tankar far igenom mitt huvud, är ute på viktop och läser Gastric bypass berättelser och det skrämmer mig som bara den. Det här är inget oövertänkt beslut det har funnits m 5 senaste åren.


 Innan har jag totalvägran då jag haft anhörig som gjorde en av de första bantningsoperationerna ever, och fick på det enormt med komplikationer, svävade i 3 månader mellan liv och död m bukhinneinflammation.


Jag sa då aldrig jag gör detta aldrig. Men jag är nu i så dåligt skick. Ja de trodde ni nog inte skit sådan bra skådis jag är va?! Jo jag har haft problem med höfter sedan 00 ca och det har ej blivit bättre alls. Men det ligger ju i släkten mormor och mor..


Jag är rädd att jag väger så mkt att de lär intubera mig i vaket tillstånd, så mycket lugnande som de fick skjuta i mig på en simpel gastroscopi. Sedan har jag så svårt för sjukhuslukten, bläää! Bara den ger mig ångest. 
Jag är som hörs inte på direkt himmelskt humör idag, känner enormt behov att få prata med min tvilling.. 


Känner hur tårarna kommer igen, känslor känslor...


Jag är rädd men jag väger för och nackdelar mot varann, med att annars om jag drar det riktigt krasst hamna i rullstol, kan ju inte heller operera höfter förrän jag har en bestående viktnedgång. Ja mina läsare jag klär av mig ganska naken inför er och det är jag inte heller van med, jag är som alltid så stark, åtminstone utåt.


Höres"